Mognad?
Har sedan nån dag gått och funderat på olika stadier i livet, och vad det innebär för olika personer i min omgivning.
Det första som dyker upp i huvudet är, barn och giftemål ( visserligen två saker, men de brukar hänga ihop, eller? )
Två av mina närmaste boys har barn, varav den ena har två knoddar. och tre av dom är gifta. ( två av tre har barn )
Mina tankar har flugit omkring mellan allt från vad giftemål innebär ( jag kan ju tycka en sak, medans mr X tycker på nå annat sätt, givetvis har ju alla olika uppfattningar om det hela )
Ena steget till giftemål är förlovning.
Min syn på förlovning ( då jag har varit förlovad en gång ) är att man vill visa för både folk och fä att man dels är upptagen, och dels vill bygga på en framtid med en speciell person.
Jag fick en inblick om vad iaf en person trodde om vad som skulle komma i framtiden, för enligt honom hade jag "ett år på mig" att gifta mig med henne som jag då var förlovad med..och tro mig.. det är inget man vill höra som 18åring :/
Det låter ju vackert, att vara förlovad i ett år och sedan gifta sig.. men att man måste? näädu.. det går jag inte med på.
Giftemål kommer när båda parter är med om det och ligger på samma nivå, det ska helt enkelt kännas rätt.. att det är rätt steg och att man är redo för det. Vare sig det är 1 månad efter man förlovat sig ( om man nu ens gör det ) eller om det är 5 år efter.. Lita på magen säger jag, och givetvis hjärtat ;)
Giftemål är underbart, om det är på de rätta villkoren m.m
Barn är det ungefär samma sak med, det ska kännas rätt. Visst händer det att man blir "ofrivilligt" gravid, ( läs: gör någon gravid.. skriver från "männens" sida av saken här )
Alltså att man har oskyddat sex med någon man känner, eller precis träffat. Jag säger inte att det är fel, men om det bara är sex man är ute efter så finns det kondom bla..
Men! Jag vet fall där det händer på ett "one-night stand" som resulterar i barn och det är bland det bästa som hänt, och samtidigt är det flertalet som gör abort för just att det inte va planerat och att det ligger helt fel i tiden för just den personen.. de finns många sidor på det hela.
Min syn på barn är så mycket som.. dom är jättehärliga och underbara, men jag vill inte föra in ett liv förren jag vet att jag kan trygga dess framtid, dvs fast inkomst och tak över huvudet. Vare sig om jag kommer träffa någon, skaffa barn och sen bryta upp, det är inget jag är rädd för, är själv uppfödd i en "splittrad" familj, dvs bo hos morsan och vara hos farsan var och varannan helg osv.. det funkar, se bara på hur härlig jag är ;) ( kanske något fruktansvärt tankespridd men ändå, tycker jag är en bra människa )
Det är ju bättre att både mamman och pappan är glada på varsitt håll och kan ge kärlek till sitt barn dom har ihop än att vara miserabla tillsammans och ge en fel syn på livet till barnet i fråga, bara för att verka vara den lyckliga familjen inför resten av världen. ( det skulle vara att leva i en lögn, och hur många mår bra av det? )
Men då, en ganska given fråga jag ställt mig av allt detta skrivande om giftemål och barn är:
Är jag redo ?
Och svaret är, har jag insett, väldigt enkelt.
Ja.
Giftemål, känns det rätt för båda, absolut.
Barn, ja.
Nog för att jag lär mig saker om mig själv för var dag som går, men så mycket har jag insett att skulle det visa sig att jag skulle vara på väg att bli pappa så har jag absolut det som krävs för att ge det mitt allt. Även om det skulle hända "av misstag" eller ej.
Undrar hur många singel män ute i världen som kan erkänna att dom vill ha barn på en blogg?
Nog skrivet för ikväll, ska upp om lite mindre än 6 timmar.. huvva!
Kram
/J
hehe du e allt bra goo du! Tycker de e moget att kunna skriva de du skrvit!! Vet att du blir en as grym papi! Natt natt
Ja men förlovning innebär att man ska gifta sig inom ett år. Är man inte "redo" förräns båda är redo så kanske man inte ska förlova sig förräns då? Känns som alla springer runt och förlova sig för att dom inte kommer på nåt annat sätt att "förnya" sitt förhållande och sen är dom förlovade i 3 år och gör slut. Bara en tanke
Visserligen tycker jag att om man förlovar sig så visar man ju att man vill/tänker gifta sig, men just att man "måste" göra det inom ett år.. klingar fel i mitt huvud
Visst, sen finns ju dom som gör det bara för att hitta på nå nytt... känns ju.. ännu mer fel på nå sätt
Jag håller med brunetten. Ge fan i att förlova dig om du inte tänkt gifta dig.
"Giftemål kommer när båda parter är med om det och ligger på samma nivå,"
"Visserligen tycker jag att om man förlovar sig så visar man ju att man vill/tänker gifta sig, "
Ja men det är DÅ man förlovar sig, man förlovar sig inte som ett nästa steg "jaha..va ska vi göra nu när vi varit på Liseberg, ätit fint ute och haft sext?.. vi tänker gifta oss nångång va? Vi förlovar oss, de verkar vara nästa på listan".
Varför har folk så bråttom med att förlova sig? Jag kan inte ta folk seriöst längre när dom förlovar sig, för 9 av 10 gifte sig aldrig ändå, och är förlovad i 5-6 år.. Hela förlovningen har blivit förlöjligad och tappat sin mening, vare sig man gör det kyrkligt eller statligt.
Det är väl "skit samma" vad som klingar rätt eller fel i ditt huvud, förlova sig innebär att man då påbörjar planering och resan för att gifta sig som det gjort sen från början. Vad skulle betyder det annars? Man kan inte ta en handling/tradition och göra om det. Som att skrika "hörna" på fotboll och sen kasta bollen från mitten av planen för att man inte vill kasta från hörnan.
Det lät argare än det skulle va :P
Självklart ska man börja planera när man förlovar sig, men jag blir iaf stressad av tanken på att det "måste" göras inom ett år.
Och ja, tanken med förlovningen har ju tappat sin innebörd med tanke på hur många som förlovar sig bara för att dra ut på det hela och sen bryta upp. Så jag förstår vad du menar :)
Sen så visste jag inte att man kastar hörnor.. alla matcher jag ser på så använder dom fötterna ;)
Aha, är det därför dom vägra ha med mig i laget efter alla hörnor :(
